Har ni någonsin läst något så fint?
Min Cimon går runt här på stranden och bär på Per Hagmans trilogi Pool, Volt och Cigarett. Jag har aldrig sett honom läsa i den. Jag frågar honom om han tycker om Hagman. Han säger att han läste den första boken, men att han sedan inte kommit sig för att läsa den andra. Dagar har gått och varje gång jag ser honom ser jag bokens guldomslag blänka som en regnbågslax vid hans sida. Boken förblir oöppnad, den blir som en påminnelse över saker och ting man borde göra, men aldrig gör. Som något som man alltid hade på tunga, men aldrig fick utsagt.
Min Cimon har problem med sömnen. Han kilar i sängs vid nio på kvällen och stiger inte upp förrän 13 timmar senare. Vid frukosten frågar jag hur det är med honom och han svarar: “Jotack trött.” Han sover som ingen annan människa jag känner. Jag gillar nyvakna Cimon. Ansiktet har ännu inte fått tillbaka sina drag. Allt är lite på sniskan, håret på ända, hjärnan är exakt en och en halv sekund efter rörelserna. Han förstår först efter en stund vad hans kropp sysslar med. Det gör att hans nyvakna gång blir väldigt speciell. Han går bakåtlutad, som slutet på en parentes, som om överkroppen inte riktigt begriper vad benen håller på med. Han ser ut som den långe i Björnligan. Det är mycket lustigt att se honom på morgonen. Vi talar ofta om det.
Min Cimon tänker innan han säger något. Jag ställer honom en fråga och Cimon fastnar i rörelsen, stelnar till och funderar på vad han ska svara. Sekunderna går, jag skulle enkelt kunna kila iväg till baren och beställa en kaffe och hinna tillbaka innan han levererar. Men vi som väntar, väntar alltid på något gott. Jag har aldrig stött på en så “färdig” person i den åldern som Cimon. Han är inte alls lillgammal, han är brådmogen, tänkande, rent av kontemplerande. När Cimon pratar lyssnar vi.
Min Cimon pratar emellertid inte så ofta. Det är synd. Vi önskar alla att han kunde prata mer. Ofta sitter han så sällsamt tyst och tittar ut över havet. Vi undrar så vad han funderar på. Tyngs han av något? Det är något som förmörkat honom. Vi är många som vill hjälpa till, men det är så svårt att nå fram. Han stänger sin dörr med ett milt leende och öppnar inte, trots att vi bankar och ropar hallå.
Min Cimon tillhör den goda sidan. Han är min vän. Det betyder: Den som skadar Cimon skadar mig. Hans fiender är mina fiender. Jag vill fred, men om Cimon går ut i krig så följer jag efter.
/ Alex Schulman
Jag vet inte hur många gånger jag har läst denna texten, men den är så fin att jag aldrig tröttnar.
